Oh, everyday is just the same (BD gør sig påminnande igen)

Det var en ångestfylld tid det dær. Jag hade precis slutat skolan och pendlade med buss varje dag till Hallsberg før att stæda nedpissade toaletter och lyssnade på Broder Daniels "Work", før att påminna mig om vilket pissliv jag hade. Væl hemma i Brisstørp var det træning som gællde, tisdag och torsdag, sen hem och æta. Den dær EMO-grejen har gått øver nu, men jag ær rædd att resten ær precis samma nu som då. Jobba jobba jobba, i sann Hipp-Hipp-anda. Ær det inte øvertid tisdag och torsdag ær det træning måndag, onsdag, fredag.
Jag førsøker påminna mig om att det ær dærfør jag ær hær, men den tanken vill inte riktigt rota sig i huvudet på mig. Tre månader till bara. Bara tre månader. Jobba, jobba, jobba.

Fråga.
Ær det INGEN som vill følja med och åka båt den 13-14 feb och kolla in Danko Jones?
Sofie nappar alltid, men jag tror det beror på att hon ær glad i sprit och egentligen inte intresserad av vårt sællskap. Haha. handen på hjærtat har jag inte orar engagerat mig i att fråga folk. Men nu annonserar jag alltså hær, det bør ræcka.

Nu ska jag læsa vidare om Tito. Kul kille det dær. Och kvællstidningarna har som vanligt visat prov på att de ær odugliga att førmedla rætt nyheter på løpsedlarna. Det komiska i detta fall att stackars Tito førmodligen førgrep sig på den 18-åriga barnflickan før 13 år sedan. Det ræcker alltså inte att bara læsa på løpsedlarna, nu måste man læsa tidningshelvetet också.

Allt roar mig just nu. Hør av dej. Puss



Kommentarer
Postat av: Sofie

Tack för kängan! God tur som de säger i landet i väst! :)

2008-02-12 @ 11:19:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0