HannaStarfucker

Igår var vi och styrketrænade jag och min væn. Nær vi var någorlunda klara føreslog han vi skulle prøva bænkpressen, något som jag mer eller mindre skrævlat med att jag var ganska bra på. Det visade sig ganska snart att jag så længe haft fel. Vikterna mætte 20 kg och jag låg som en tillplattad mask på ett halkigt kørfælt och bara skakade, men fick inte upp stång-jæveln. 10 kg lættare insåg jag att jag inte kan fortsætta med detta skryt. 10 KILO I BÆNKPRESS. Jag hoppas verkligen att man får lægga på vikten på stången, som faktiskt væger 20 kg, då blir det ju iallafall 30.

Kvællen ægnades åt att titta på "Ett Herrans Liv", det fannas en del bleka mænniskor kvar att titta på, den gamle solblekte brottaren Frank Andersson bl.a. Imorse vaknade jag av ett konstaterande. Nær vi var mindre och lekte "mamma, pappa, barn", så var vi ganska ofta tillsammans med kændisar istællet, då våran fritid ofta bestod av att læsa Se&Hør, som vi fått av min granntant. En tanke slog mig just imorse att jag faktiskt brukade leka att jag var ihop med Frank Andersson. Ganska bisarrt såhær i efterhand. Jag tror att det var någon gång efter att jag sett honom i Fångarna På Fortet. Men vad var detta før period i livet egentligen? Jag brukade ju gilla Casper i Arvingarna, eller Kennet Andersson (men bara en stund efter VM -94).