Nytt stuff: Räls, Tatuering o Bredband
Shit Pommes Fritz, nu händer det grejer!
I morse tvingades jag trots eftermiddagsvecka på jobbet upp klockan 10 till tandläkaren för att placera stål i munnen i bästa Ugly Betty-anda. Det gick bra, trots att den nuvarande smärtan är minst sagt brutal. Aj.
Hur som haver blev jag glad när jag en timme senare kom hem och upptäckte att mitt ComHem bredband hade kommit till Posten. Jo, man tackar :)
10 minuter så var det igång! Jäklar vad fort det gick, som kärringen sa.
Vid lunch kom Karin, som var på Hjalmar Bergman teatern på Utsatta Barn-konferens hela dagen och behövde mat i magen. Jag tog fram mina bästa matlagar-tag och slängde ihop en fantastisk pastasås. Hon tog om, så jag antar att den var god.
På eftermiddagen kan man väl säga att det återigen var dags att plågas. Jag skulle fylla i min tvättsymbols-tatuering och klev dit med Magda,s om var minst sagt uttråkad på livet. Tyvärr kan tatuerare inte förutse hur lång tid vissa tatueringar ska ta och vi fick sitta och vänta ett tag. till slut kom han återigen ut till oss och ansåg att det nog var bäst att vi kom tillbaka "om en timme". Vi gick och fikade istället. Jag tyckte synd om min arbetslöse vän och bjöd på kaffe å bulle.
Väl tillbaka fick vi vänta igen och satt och kunde väl inte direkt uppskatta skrik-musiken, som spelades i det mörka källarrummet. Inne hos tatueraren kläcktes kommentaren "Fan XXX, vad är detta för jävla skiva? Den är... (och det är här vi väntade oss ett 'skitdålig', för det var ju det vi tyckte. Kanske decenniets sämsta)..SKITBRA!!" Haha!! Vi garvade som aldrig för och drog samtidigt igång en inre diskution huruvida vi var dumma i huvudet eller inte.
Nu sitter jag med mitt bredband, ont i käften och ångest över att jag inte kan träna för pencillinet och för att jag har "kompenserat" min sjukdomsångest med fika 4 ggr på 1,5 vecka. Fan. På torsdag ska jag ut coh springa. Japp, det ska jag.
Igår fick jag någon att gråta. Det kändes skönt.
Smärta.
I morse tvingades jag trots eftermiddagsvecka på jobbet upp klockan 10 till tandläkaren för att placera stål i munnen i bästa Ugly Betty-anda. Det gick bra, trots att den nuvarande smärtan är minst sagt brutal. Aj.
Hur som haver blev jag glad när jag en timme senare kom hem och upptäckte att mitt ComHem bredband hade kommit till Posten. Jo, man tackar :)
10 minuter så var det igång! Jäklar vad fort det gick, som kärringen sa.
Vid lunch kom Karin, som var på Hjalmar Bergman teatern på Utsatta Barn-konferens hela dagen och behövde mat i magen. Jag tog fram mina bästa matlagar-tag och slängde ihop en fantastisk pastasås. Hon tog om, så jag antar att den var god.
På eftermiddagen kan man väl säga att det återigen var dags att plågas. Jag skulle fylla i min tvättsymbols-tatuering och klev dit med Magda,s om var minst sagt uttråkad på livet. Tyvärr kan tatuerare inte förutse hur lång tid vissa tatueringar ska ta och vi fick sitta och vänta ett tag. till slut kom han återigen ut till oss och ansåg att det nog var bäst att vi kom tillbaka "om en timme". Vi gick och fikade istället. Jag tyckte synd om min arbetslöse vän och bjöd på kaffe å bulle.
Väl tillbaka fick vi vänta igen och satt och kunde väl inte direkt uppskatta skrik-musiken, som spelades i det mörka källarrummet. Inne hos tatueraren kläcktes kommentaren "Fan XXX, vad är detta för jävla skiva? Den är... (och det är här vi väntade oss ett 'skitdålig', för det var ju det vi tyckte. Kanske decenniets sämsta)..SKITBRA!!" Haha!! Vi garvade som aldrig för och drog samtidigt igång en inre diskution huruvida vi var dumma i huvudet eller inte.
Nu sitter jag med mitt bredband, ont i käften och ångest över att jag inte kan träna för pencillinet och för att jag har "kompenserat" min sjukdomsångest med fika 4 ggr på 1,5 vecka. Fan. På torsdag ska jag ut coh springa. Japp, det ska jag.
Igår fick jag någon att gråta. Det kändes skönt.
Smärta.
Kommentarer
Trackback
