Kan man dricka lika mycket som man brukar trots 5 veckors uppehåll?
Svaret är JA. Problemet är väl att man inte mår lika bra, bara.
Torsdagskvällen började lovande. Vi fick sluta jobbet klockan 22 och Baby var påväg hem från Norge. Maggan hade tidigare minst sagt trakasserat mig med sms, som förklarade hur jävla "peppe eng" hon var. Klart jag var peppad till tusen. Jag hade inte druckit alkohol på 5 veckor och spänningen var nästan lika hög som föväntningarna att bli av med oskulden.
Problemet med att dricka ren sprit är att man inte märker det direkt, som med andra berusningsdrycker, det slår bara till. 2 rejäla klackar hemma å så vidare till sällskapet Ellinor och dricka EN? TVÅ? Minnet säger att jag drack en öl på vägen längst Rudbecksgatan och en snaps med Amanda i köket.
Väl inne på Harrys strax efter klockan 00 skulle det dansas och härjas. Som vanligt då, med andra ord. Det växaldes ord med några gamla gubbar som mest av allt kunde likna nån ur en medioker fars, som Tv4 sänder på bästa sändingstid, vilket jag också påpekade. Rätt var det var, slog jag mig ner brevid Frippa o de andra. Det var då det slog till. Jag var helt slut. La en snygg kommentar till killen mittöver, trillade mig ut för att hämta jackan med Fredrik halvjoggandes bakom för att hinna ikapp. Till er som jag inte hann säga Hejdå till vi jag be om ursäkt fölr mitt minst sagt ohövliga sätt. Jag hade tidigare i veckan påpekat för min arbetsvän Fröken Eriksson att man "minsann inte fick gå hem tidigare". Skrattar bäst som skrattar sist, som det så vackert heter. Väl ute förelog Fredrik att vi skulle ta en taxi, men för att lättast nyktra till tyckte jag det va bäst att GÅ hem. Sigoddag, då! 40 minuter! Benen vek sig vart jag än vände mig och jag lade mig på gräset utanför Harrys och kollade upp bland träden och konstaterade att det var väldigt vackert. Men uj så dåligt jag mådde. Efter ett evigt trampande och gråtande (Varför grät jag? Sliten? Förmodligen!) var vi äntligen hemma och jag beslutade mig för att kräkas. Tredje problemet i den här berättelsen är att HannaPannaKräkApa inte kan spy på kommande, hur dåligt hon än mår. Jag satte fingrarna i halsen och.. fick fram en hundkräka. Från en chiuaua (stavas det så?). Grattis. Jag trillade i säng.
När jag vaknade med en helt obeskrivlig betongkeps på huvudet på fredagsmorgonen hittade jag min vän i soffan, förklarandes att jag tydligen "varit som en propeller", så han tyckte det var säkrast att jag fick hållas.
Efter bakfylle-städning (som är det bästa botemedlet mot bakfylla), så förflyttade vi oss i vad Amanda uttryckte det "fint dagen-efter-väder" till MAX och åt bort våran ångest. Eller iallafall min. Nice att det går att kolla på gratis fotboll inifrån MAX.
Kvällen bjöd på Mam, Pap, Sis å Mackan som kom och gratulerade mig i förskott. Ny brödrost, oajform, ugnsform, necessär å en drinkbok rikare. Jo, man tackar. Åt paj och testlirade kommande kvälls lilla tävling som jag anordnat för mina polare. Fredrik som ska vara med å tävla fick i sann "Vi i Femman"-anda ta på sig hörlurar och lyssna på god musik så länge. Det måste ha varit jävligt roligt för honom att verkligen känna sig välkommen i Familjen Åkesson. Haha!
Nä, snart kommer familjen Åkesson/Hedlund, så jag måste fixa. Glöm inte att kolla bilderna från helgen på http://hannastarfucker.bilddagboken.se
Å Tobbe! Hoppas det gick bra i Töreboda. Haha. Fy fan vilken miss. =)
Puss å Kram, Monogam.
Torsdagskvällen började lovande. Vi fick sluta jobbet klockan 22 och Baby var påväg hem från Norge. Maggan hade tidigare minst sagt trakasserat mig med sms, som förklarade hur jävla "peppe eng" hon var. Klart jag var peppad till tusen. Jag hade inte druckit alkohol på 5 veckor och spänningen var nästan lika hög som föväntningarna att bli av med oskulden.
Problemet med att dricka ren sprit är att man inte märker det direkt, som med andra berusningsdrycker, det slår bara till. 2 rejäla klackar hemma å så vidare till sällskapet Ellinor och dricka EN? TVÅ? Minnet säger att jag drack en öl på vägen längst Rudbecksgatan och en snaps med Amanda i köket.
Väl inne på Harrys strax efter klockan 00 skulle det dansas och härjas. Som vanligt då, med andra ord. Det växaldes ord med några gamla gubbar som mest av allt kunde likna nån ur en medioker fars, som Tv4 sänder på bästa sändingstid, vilket jag också påpekade. Rätt var det var, slog jag mig ner brevid Frippa o de andra. Det var då det slog till. Jag var helt slut. La en snygg kommentar till killen mittöver, trillade mig ut för att hämta jackan med Fredrik halvjoggandes bakom för att hinna ikapp. Till er som jag inte hann säga Hejdå till vi jag be om ursäkt fölr mitt minst sagt ohövliga sätt. Jag hade tidigare i veckan påpekat för min arbetsvän Fröken Eriksson att man "minsann inte fick gå hem tidigare". Skrattar bäst som skrattar sist, som det så vackert heter. Väl ute förelog Fredrik att vi skulle ta en taxi, men för att lättast nyktra till tyckte jag det va bäst att GÅ hem. Sigoddag, då! 40 minuter! Benen vek sig vart jag än vände mig och jag lade mig på gräset utanför Harrys och kollade upp bland träden och konstaterade att det var väldigt vackert. Men uj så dåligt jag mådde. Efter ett evigt trampande och gråtande (Varför grät jag? Sliten? Förmodligen!) var vi äntligen hemma och jag beslutade mig för att kräkas. Tredje problemet i den här berättelsen är att HannaPannaKräkApa inte kan spy på kommande, hur dåligt hon än mår. Jag satte fingrarna i halsen och.. fick fram en hundkräka. Från en chiuaua (stavas det så?). Grattis. Jag trillade i säng.
När jag vaknade med en helt obeskrivlig betongkeps på huvudet på fredagsmorgonen hittade jag min vän i soffan, förklarandes att jag tydligen "varit som en propeller", så han tyckte det var säkrast att jag fick hållas.
Efter bakfylle-städning (som är det bästa botemedlet mot bakfylla), så förflyttade vi oss i vad Amanda uttryckte det "fint dagen-efter-väder" till MAX och åt bort våran ångest. Eller iallafall min. Nice att det går att kolla på gratis fotboll inifrån MAX.
Kvällen bjöd på Mam, Pap, Sis å Mackan som kom och gratulerade mig i förskott. Ny brödrost, oajform, ugnsform, necessär å en drinkbok rikare. Jo, man tackar. Åt paj och testlirade kommande kvälls lilla tävling som jag anordnat för mina polare. Fredrik som ska vara med å tävla fick i sann "Vi i Femman"-anda ta på sig hörlurar och lyssna på god musik så länge. Det måste ha varit jävligt roligt för honom att verkligen känna sig välkommen i Familjen Åkesson. Haha!
Nä, snart kommer familjen Åkesson/Hedlund, så jag måste fixa. Glöm inte att kolla bilderna från helgen på http://hannastarfucker.bilddagboken.se
Å Tobbe! Hoppas det gick bra i Töreboda. Haha. Fy fan vilken miss. =)
Puss å Kram, Monogam.
Kommentarer
Trackback
