HannaStarfucker

OBSERVERA att jag satt med den här jävla bloggen i 1,5 timma för att klåpa ner allt som jag gjort men att det försvann. Så nu får jag skriva om allt. Fan. Maggan jag tilldelar dig det här inlägget. OCH delar av Turbojugend. :)


Onsdag till Söndag har gått fort. Men OJ så kul man kan ha det! Här kommer bilder, interna skämt, rövsvett, öl-spill,
babyservetter och allt annat som hör Hultsfred till. Håll till goda. Roligast för dem som var där, men rätt skoj att ta in för er som var hemma. 
Tack Sara, Lina, Frida, Rebecka, Malin, Fredrik, Peter A, Patrik, Suz, Henke, Linnea, Markus och alla andra sköna människor som gjorde veckan helt fantastisk. Som Sara skulle sagt; "Jag skall tacka er när jag får en grammis!"

 
Viktigt med paus påväg till tältcampingen.


ONSDAG.
Efter 3 timmar av viktig sömn hos mam å pap i Vretstorp rullade en pippi-gul audi in på garage-uppfarten, i runda slängar klockan 06.20. Då hade det varit full rulle sen klockan 05.00 och bytts batterier i stereos, som inte ville ta brända skivor och fixat klart spellistor så det krampade sig i handen. Ett år sen sist och jag har längtat konstant. Något sa mig att jag kanske inte borde ha så höga förväntningar med tanke på att förra årets festival var den roligaste jag varit med om någonsin, men det visade sig att den här skulle komma att ligga strax efter.
Bilfärden gick bra tills Sara av någon konstig anledning fick en Stroke och körde om i uppförsbacke och höll på att frontalkrocka (ok, kanske en viss överdrift) med en annan personbil. Jag har inte haft sån trafik-puls sen jag åkte med Anna F ner till Strömstad sist.. haha..
  
Som vanligt får man knappt plats i bilen, p.g.a. att vissa ska ta med packning för 5 veckor+specialdesignade kuddar och hinkar och grejer, men böjer man benen tillräckligt, så går det bra. 
4 timmar senare (ja, vi stannade i Kisa och fixade lite) anlände vi. Jag hade varit en optimist och menade att vi skulle åka piss-tidigt på onsdagen för att få plats på den lilla ängen. Trots relativt lite folk på bilparkeringen vid ankomst så var det ändå fullpackat och skitigt och dant dit jag hade drömt mig bort. Detta resulterade i, som vanligt, en svettig vandring kring ölburkar och bajamajor på stora ängen, tills vi till sist faktiskt hittade en rätt stor plätt inte allt för långt bort. Hem ljuva hem. Låt mig skita ner din mark.
Sara och jag hade förmånen att få hjälp av en pojkspoling från Södertälje vars uppgift i livet tydligen var att hjälpa små unga damer med just tältuppsättning. Vi såg det lite som hans fetisch. Och med handen på hjärtat så finns det stunder som man inte är Peppe Eng på att slå upp ett tyghus. I synnerhet inte efter 3-4 stycken 7.0% cider.
Sara förresten! Du e skyldig mig en luftmadrasspump, efter att ha haft sönder den och fått blåst upp din egen med dina egna lungor!
Flagg-jäveln, som vi hade sytt ville inte sitta i marken. Kanske p.g.a. att pinnarna till den icke var tillräckligt svarvade i nederkant och kanske för att det inte gjorde sig med blå gaffa-tejp. Jaja, jag återkommer med den historien.

Kvällen fortsatte som traditionen lyder, på husvagnscampingen hos mer eller mindre kända Viby-bor. Jag hade varnat Adde om att jag inte tänkte komma om han tänkte vara lika elak som förra året. Men vi kände oss välkomna och sen var festen igång igen. Innan det hade vi visserligen varit hos Ellinors nyfunne vän och hans kompis, som fyllde 24 dagen tilll ära, vilket skulle firas med partyhattar, sång och champange. Ja må du leva, så länge jag får gratis-sprit, som man brukar sjunga.
Framåt 18. 8 timmar av ett konstant svirande blev man rätt seg i kroppen och fick som en gammal kurator skulle sagt, en downperiod. Tur då att man har gamla dagmammekompisar, som gärna bjuder upp till lite dans och dricka. Tackelitack.
Banjo, Herman och Anton dök upp och tjoade lite. Dock kände jag att det var två stycken som fattades. Maggan. Henke. Då hade det varit fullbordat.
Runt 02 kände jag att det var dags att dansa sig hemåt till tältet och arméns långkalsonger. Med tre långa dagar att se fram emot stupade jag i sovsäcken. Snark.


Sitta trångt har ingen dött av.


Me sisters blowing.


Fix och trix med flaggan. Snygg passning till ByB.


Vart ligger det?


Robbans tattoo bräcker fan min..


Haha!! Den sjukaste bilden tagen på festivalen!!


Heta?



TORSDAG.

Väder: Lite sol. Växlande molnighet.
Fylla: Jovars. Men fruktansvärt seg efter gårdagen.
Kärlek: Hammarby. Det trixet funkade igen. "Jaså, du är också Bajare?..ska vi hångla?" I själva verket har jag inte    en jävla aning vad det där med Allsvenskan handlar om, men får jag hångla på köpet, så ja tack.

Vaknade upp med sjuk betongkeps. Hur orkar man? Som traditionen lyder skulle det handlas 1 liter Pucko, som sakta skulle glidas ner i strupen tillsammans med knäckemacka och räkost på tub, men även den gamla återställaren Vino Tinto. ATT Ellinor och jag hade inhandlat oss en helt perfekt campingsoffa iallafall. Helt perfa att sitta och avnjuta en härlig frukost och prata igenom gårdagen. Segt egentligen att gå upp redan klockan 08.30, men den gamla kompisen Tält-kondens gör lätt att man inte kan sova så mycket längre.
Jag satt och fick smärre panik över att vi forfarande inte hade fått upp flaggan. Jag menar, jag sitter inte bort hela nationaldagen i onödan och klipper och syr till en flagga, som vi ändå inte sätter upp/vevar med. Det blev att plocka in den stora styrkan. Patrik.
Med lite fix och trix och efter att fått reda på att Fredrik faktiskt hade en hammare i tältet kunde vi (läs: Patrik) göra rejäla stöd för pinnarna och flaggan kom senare upp. Lite lågt och visserligen rätt gömd bakom våran grannen tält, men tillräcklig synbar, för att man en vilsen, mörk natt skulle hitta tillbaka till tältet. Varför fixar folk annars flaggor?

Vi sprang och mötte Henke Alvelöv och hans flicka Linnea plus hennes gamla hugg Markus. Intruducerade dem för vårat camp och vips så var vi visst ännu flera.  
Rebecka, Frida E och Malin kom lite senare och bökade in sig i tältet, som vi slagit upp dagen innan. Fan va roligt att träffa de där gamla rävarna igen :)

Efter att ha piggat upp sig tillräckligt mycket var det dags att för första gången det här året att bege sig in på det berycktade festivalområdet.  Flogging Molly på Pampas och den här dagen skulle redan vara fullbordad. Fantastisk konsert. Man är ju knäpp om man inte rycks med. Resultatet av cirka en timmas stampande blev ett stort rökmoln framör scenen och damm i lungorna. Men det var det värt. Min jävla fisk-kamera ville inte fungera längre. Canon kan ta sig i röven. Jag hatar er och era familjer. Cred tiill Fredda Neuman som lånade ut sin andra kamera till mig resten av festivalen. Tackelitack.
Lycklig och yr av konserten fortsatte vi våran resa för att återigen avnjuta en fantastisk Kebabtallrik. Vegetarianer! Jag förstår er inte!
Somnade i runda slängar omkring 16 i våran soffa, men vaknade snart igen efter ett jäkla sorl vid tältcampet. Rebecka, Malin och Frida hade kommit tillbaka med nån gammal arbetskompis och drack och gapade. Det var den sömnen. Dessutom fick jag missa Billy Talent för att jag var så jäkla trött.


Fler band och kommentarer, torsdag.

Laakso: Sara! Jag har inte riktigt fattat vad du har sett i Markus Krunegård. NU gör jag det. Jag svävar fortfarande på moln. Spelningar på de minde scenerna är underskattade som fan. Pop och sväng och Peter Jöback, den sistnämde som jag visserligen missade för att vi skulle gå på Velvet Revolver och var tvungna att gå de sista låtarna. Definitivt ett band jag måste börja lyssna mer på.

Velvet Revolver: Jävligt roligt att se den gamle killen Slash (på riktigt!). Hade samma hatt som på Guns n' Roses-tiden. Förmodligen samma cigg också.
Med risk för att låta som nån seg gammal recensent på NA, så funkar det, men det blir inte mer än så. Gubbar! Lägg ner. Ingen är särskilt intresserad av er efter att Axl vänt er ryggen. Vi gick efter 30 minuter.

Korn: Fantastisk spelning. Ett band jag iofs inte lyssnat sjukt mycket på, men tillräcklig för att känns igen var och varannan låt. Kändes som om jag behövde den här konserten efter förra årets "sjukskrivning", som ersattes med Fotbollsmatch och en annan bortamatch i andra halvlek. Dessutom vill jag skaffa dreads nu. Igen.

Timbuktu: Trött som as sparkade jag och Sara oss iväg till Hawaii och en spelning med Malmös ende negerdvärg (ja, han skulle ha uttryckt sig själv så). Hettan i publiken blev lite väl het efter "Alla vill till Himmelen" och tröttheten blev inte bättre, så vi flyttade oss ut till vänsterkanten. Bildligt sett någonting som Timbuk för flera år sedan hade gjort. Hehe.
Det är ju sväng på högsta nivå. Han hade med sig nån Mapei, som senare gav resultatet till ett sjukligt roligt internt skämt inom vårat camp. Någon kläckte kommentaren att "det där Mapei minsann lät som någon slags sjukdom". Fr.om. den stunden sprang (det vetifan om de inte springer fortfarande) vi runt och hävdade att vi kanske fått Mapei. A: Det kliar på min haka
B: Du kanske har fått Mapei.

Jaja. Ingen garvade. Förutom Peter A, kanske. Och du, den där Fredrik alla tjatar om.
Just det. Sara Kay och jag bevittnade det konstigaste samlagsställningen, som vi någonsin sett. Två förälskade tonåringar (!), bakom staketet vid Hulingen. BREDVID OSS!! Kära ungdomar! Visa lite respekt för de äldre. Haha. Jag tog iallafall kort på dem. jag sak skicka det i julkort till deras föräldrar.

Kallt, kallt. Somnade brevid Sara. Väcktes av Fredrik som frös efter Timo Räisänen och vill sova mellan oss. Fucking Kiddo. Get a own tent. Iallafall en sovsäck.


Patrik. You're the king.


Sunk deluxe. Torsdag morgon. Skön tjej, finns hon i piggt format också?


"För det skulle ju va dans, dans, dans.."


Henke och hans otroligt söta fru Linnea. Cred!


Bajamaja-kladd.



FREDAG.

Väder: En touch av regn hade spridit sig, likt Mapei (se ovan) över festivalen, men inte lämnat efter sig något klegg. Tack  för det. Var för seg för att hämta gummistövlar. Solen sken emellanåt.
Fylla: Nu jävlar hade jag lugnat ner mig och det kunde börja supas på allvar.
Kärlek: Jovars. Metro intervjuade mig i nån slags Hångelspalt.
Metro: Har du hånglat på festivalen?
Hanna: Självklart! Det var gött. Det är mycket yngre människor här, men det finns en del heta.
Detta resulterade i att våra grannar på lördagen vid publiceringen stod och ropade mitt namn, vilket i sin tur resulterade i att Hanna fick pussas lite. Igen. (Mamma, du läser väl inte det här?) Fan, vad dum man är ibland. Haha.

Vino Tinto. Pucko. Knäcke. Ni kan historien nu.
Dags att ladda telefonen. Har blivit lite utav en Hultsfreds-fredags-tradition. 10 spänn och jag tänker för mig själv där jag står i kön; "Vilken jävla bra affärsidè!"
Jag, Lina, Sara och Patrik gick för att kolla på Bring me the fucking riot..man! Mest för att Jens S. frontmannen är med i Acne-projektet och jag älskar honom i Jörgen och Fransmannen och i Herngren/Holms film Varannan vecka. Alltså, inga förväntningar överhuvudtaget. Men OJ SÅ BRA! Som tidigare nämnt gillar jag konserter på det lite mer intimare scenerna. Klockrena låtar! Mellansnacket med. Ren, rak rockenroll på ett schysst "Hej, jag är från Stockholm och jobbar med media"-sett. Bring me the fucking riot..man! är ett typiskt exempel på, som Henke Schyffert skulle sagt; "Stockholmsyndromet". Och jag gillar det. Vart kan jag köpa eran tischa?
Hämtar telefonen. Står i kö i 45 minuter. Hinner dricka 2 cider. Blir full. Raglar hem till tältet.

Mer band denna dag:

Salem Al Fakir: Jag skulle inte ens se honom, men Sara tvingade med mig in i det heta Atlantistältet. Jävligt bra egentligen, men jag är för o-poppig för att uppskatta den sortens Bolibompa-musik. Sara blev kär. Jag och Lina gav upp efter 70% av konserten, för att sitta utanför och fixa med tjej-grejer. Good Song lät bättre utanför tältet.
 
Laakso: (Igen). Går till P3 tältet för att stjäla gratis-grejer när vi hittar Markus Krunegård och två till medlemmar i Laakso. Live. Enkelt. Sara skriver kärleksförklaringar på ett plakat som ligger framme och frågar Markus K om han vill gifta sig och lämnar sitt telefonnummer. Spelningen kan förklaras med ett ord; Vackert.

De andra köper Langos. jag blir bitter över min glutenintolerans. Igen. Men jag fick ju nya glasögon i förmiddags. Gröna.

Mando Diao: Alltid fantastisk! Dock har jag sett dem så många gånger nu och jag har känslan av att det inte händer så mycket nytt. man kan det där nu. Men likt förbannat så skulle jag fram och hoppa med JC-folket (läs: folk födda -92) och skrika med i "The Band" och alla andra klassiker. Sara och Lina var passiva och lekte "Morsor på stan".

Wolfmother: Har inte lyssnat så mycket på dem, vilket jag ångrade lite i efterhand. Lätt en av festivalens topp 3 bästa konserter. Och gud, så mycket folk det var framför Pampas. Och gud, vilket hår han hade. Allt var så snyggt upplagt. Hultsfred gjorde inte bort sig att bjuda in lite härliga australiensare. Puss. 

Ozzy Osbourne: Gubbe! Börja inte 10 minuter före utsatt tid. Jävla stil. Egentligen var jag inte så förbannad. dels för att jag aldrig riktigt gillat honom, men samtidigt en man, man ska se. Hade en känsla av hela konserten att han när som helst kunde ha fallit ihop i en Stroke. Men seriöst, varför lägger han inte ner? Han kan inte sjunga längre, hade världens sämsta mellansnack och han kan knappt stå upp. Dessutom är hans musik under all kritik.
P.g.a. detta och att jag frös som en hund, så gick jag efter 20 minuter. 

Kände att om jag inte får ett par byxor och lite mer kläder kommer jag hade falla ihop och få urinvägsinfektion. Problemet var att jag redan tappat bort två nycklar till hänglåset och att jag inte hittade Sara, som hade stängt av sin telefon. Jag hittade Fredrik, tack gode gud, som lånade ut sin tröja, strumpor OCH sina byxor. Tack!
Amy Winehouse fick vara. Jag värmde mig i tältet istället.

Tar ett besök vid husvagnen. Segt. Ellinor och hennes nya hugg är kvar inne i husvagnen. Oskar har kommit tillbaka (eller var det på torsdagen?) från ett dygn i häktet. Vi letar Turbojugends innan morgondagens stora kupp.
Går till Hawaii för att se; 

50 CENT:  Alltid lika kul att se stora hiphop-världsstjärnor. Men det är sent och jag vaknar inte riktigt till för ens han drar igång "In Da Club". Riktigt flow och gung, men det känns inte personligt för Sverige utan att han bara kör det på rutin, känns det som. Sen hade det uppskattas om han hade kört hela låtar. Jaja. det var bra iallafall.

Efter konserten ledde Sara hem mig, halvt sovandes mot hennes axel. Jag snubblade till flera gånger p.g.a. sömnbrist. Snark. Min kropp började bli trött och utsliten.



Löve.




Slem Al Fakir.


Livespelning med Laakso. Fantastiskt!!


I love you. I do.


Wolfmother.



LÖRDAG.
Väder: Större delen pissigt, alltså regn. Kvällen var för jävla kall och Hanna byltade på sig femton par jeans, mössa o vantar.
Fylla: Haha. Lördagen och Onsdagen är ju mest fest, så är det ju bara. Inga problem att börja supa kl. 9. Sorry mamma. Igen.
Kärlek: Med tanke på Saras o mina tischor med texten "Vi är bara här, för att ligga med nån i Turbojugend", så kan man väl säga att det gick bra. Synd bara att hans kömpisar står å lattjar o tycker det e skitkul. Senare får jag ett sms från en av dem där de förklarar att killen ifråga precis står och får en rejäl utskällning av sin flickvän. Moral?  Mer om det sen.

Jaha, vad säger man. Det är inte mer än att det blir lite vemodigt när man vaknar upp för näst sista gången. Likadant VARJE år. Märkligt. 
Vaknade runt 09. Tänkte att det kanske var tajm att sova lite, eftersom sista akten var klockan 02:45 samma kväll. Skulle kliva ut och köpa frukost först, men hittar Malin läsandes dagens Metro. "Nice bild!". Haha, tackelitack för det. Nämen, allvarligt så blev den jävligt festligt. ser ut som om jag ska trilla när som helst, men får jag tag i den där fotografen skall jag fan kyssa honom. Han fångade verkligen min känsla. (Ok, nu träffade jag honom på Peace and Love igen, och jag tror att han är homosexuell).
Tillbaka efter frukost, somnar jag igen. Vaknar 12.
Lite stress dock. Runt ett-snåret ska vi på Lost Patrol Band och den gamle rödstrumpan Dennis Lyxsèn. Het som solen. Synd bara att vi inte sympatiserar när det gäller de politiska färgerna, annars skulle jag fria till honom. Sara, Suz o Lina springer bort, men dock hittar jag Adde o Robban Roos, så jag står med dem. Kan inte låta bli att fundera på huruvida Adde plockar rockstjärne-moves från Dennis. Eller för den delen, står och analyserar riff eller liknande. Efteråt vill jag köpa en tischa, men det e så jäkla lång kö vid den lille krullhårige försäljaren att vi väljer att gå och äta istället.
Det är förresten här någonstans jag får hångla med grannen (läs under Kärlek dagen innan).

Fler band, LÖRDAG;

TURBONEGRO
Det här var den enda konserten jag skulle ha strypt mig själv om jag hade missat. Hawaii är så gott som fullt på hetsiga Turbojugends, men även förstagångstittare, som Ellinor t.ex. som efteråt förklarar att hon lämnat konserten tidigare, då Hank von Helvete börjat prata om våta kvinnosköten. Hehe.
Jag skulle kunna skriva en hel recension om den här konserten, men det känns som om jag redan tröttat ut er. Hel fantastisk, får räcka. Allt var som det skulle. Lika äckligt, lika bäst.
Jag borde pluggat nya skivan, så jag har endel luckor i min repetoar där jag står och skriker sönder rösten.

Här någonstans drar Sara å Lina hem. Sara? Igen? Lina har typ urinvägsinfektion och Sara, ja, jag vet inte. Jag är bitter än. Detta resulterar i att jag kommer att få sova själv i natt.. om jag inte huckar upp med nån trevlig själ vill säga.

THE ARK
Herrejisses! Man blir ju religiös! Påpackade (och lite packade) trillade vi vidare till The Ark efter några timmars förfest. Man har alltid höga förväntingar, men det ska man liksom ha när det gäller Ark. De dundrar på med hit eftert hit. Ola S dagen till ära iklädd latexbyxa a' la hängslevariant med tillhörande homosex-army-mössa rör sig så att man blir skakig i benen. Jag vet inte vad han gör, but he's a soulshaker for sure.
Bäst är allsången i Calleth You, Cometh I (ok, jag vet inte om det är tvärtom och har ingen aning om hur fan det stavas). Jag skriker sönde rösten återigen. 
Det kläcks ständiga HippHipp-skämt om att Jepson "..looks like a monkey in platoeshoes" (ja, hur stavas det då?) En jämnförelse med 70-talets glada och Björn Ulvéus ligger inte helt åt helskotta. Men måste han ha den där tunna, stripiga frisyren? Suz kan varenda låt. Jag har bara övat in dancemoves till "The Worrying Kind".
Borde jag sett Roky Erikson? Nej. Han finns väl på vykort.

SHOUT OUT LOUDS
Sjukt besviken att jag inte fått mos och räksallad knatar jag in mot Atlantis, hittar Björn R sittandes vid ett träd, bitter över att kvinnsfolket "inte bjuder till". Trött som få, halvsover jag mig igenom mig konserten, dock stirrandes till vänster, där jag tror mig hittat min själsfrände. Lång, smal, långhårig, converse-pöjk med Shout Out Louds-tröja. Och jag är för nykter för att prata med honom. Det är så det är. Tar man inte chanser och så vidare..
SOL ska spela på små klubbar. Musiken gör sig inte i ett cirkustält med 3000 skrikande JC-tjejer.

Gick förbi Evanecence. Skarp röst. Deppmusik.

PET SHOP BOYS
Inga förväntningar alls faktiskt. Två gubbar i kostym. Neonshow. En jävla massa synthmusik. Nä., jag är för trött för att ens bry mig. Jag orkar inte ens vänta på "It's a sind", som ju nästan är ett intern skämt bland berörda Askersundare och faktiskt är värd att vänta på egentligen. 

Ställer klockan på 02:30. MÅSTE se Dizzie Rascal. Jag vaknar, men efter att ha legat och lyssnat regnet i 3 minuter bestämmer jag mig för att skita i det. Det vräker ju ner och det är rätt varmt och gött i sovsäcken. Dizzie, vi syns en annan gång.


Gubbarna grus a.ka. Turbonegro.


Jävla synkronisering.


Abba?


SÖNDAG. SAMMANFATTNING.
Ångest. Regnet har lagt sig. I eller utanför människors tält. Jag och mitt 400-kronors Clas Ohlson-tält har klarat oss. Bakfull.
Nu är det som vanligt igen. Storebror Hultsfred är återigen slut och har lämnat efter sig en massa minnen, interna skämt och gamla räkosttuber. Det sprider sig en doft i vinden av gammal kärlek, förlorade oskulder (!), och nyfunna vänner. Gärdet skriker misär innehållandes gamla babyservetter och ölburkar, men omvandlas på något sjukt sett, år efter år till en positiv syn. Lyckorus sprids i kroppen, som den första ölen. Peter A står och tar de sista bilderna till Magazine och jag får fusk-rulla ihop mitt liggunderlag 3-4 gånger. Klick. Klick. Hade jag varit blond hade det känts exotiskt . Hehe.
Hemgången sker med Fredriks Volvo. Men det tar ett jävla tag innan vi kommer iväg.
Patrik: Vågar jag köra?
Fredrik: Vi måste lämna av grejer vid husvagnen
Patrik: Kan inte du köra, Hanna?
Hanna: Haha!
Peter: Annika, kanske kan köra?
Hanna: Var inte hon 17?
Fredrik: OCH hade bomullstrosor
Alla: Haha!
 
Efter en sladdning på husvagnscampingen, kör vi nervöst igenom blåskontrollen, som vi (Patrik) klarar. Dick inte han framför. Skön avslutning på festivalen. Bli av med körkorten. Vitare människa får man leta efter.
Vi somnar. Patrik kör fel i rondellen vid Lindköping, vilket resulterar i ett ICKE-STOPP på McDonalds, vilket veg-Peter blir glad över. 1 mil hemifrån föräldrahemmet i Vretstorp, närmare bestämt på McDonalds Brändåsen tvingar jag in 3 yviga pojkar, för ett härligt meal.


SAMMANFATTNING 2 (hata mig gärna, men jag kan inte ge mig och folk som känner mig vet att jag gillar att lista)


3 BÄSTA BANDEN:
Bring me the fucking riot..man!
Turbonegro
Wolfmother

ÅRETS INTERNA 1:
Vi pratar om våran Pippi Långstrump goes pornmovie-idè och kommer på att Peter A är jävligt lik Tommy, vilket resulterar i att han raggar upp nån stackars "Annika", som egentligen heter Ameli (och fattar inte att de driver med henne när de kallar henne Annika), vilket i sin tur leder in på diskutioner om vita bomullstrosor..etc. etc.

ÅRETS INTERNA 2:
Mapei. Nån kläcker kommentaren om att Timbuktus sidekick Mapeis namn låter som en könssjukdom eller liknande. Nu har plötsligt ALLA fått Mapei. "Aj, vad det kliar på knät" -"Det måste vara Mapei". Det kommer fortsätta i eeeeevigheter..

ÅRETS RAGGNINGSREPLIK:
"Jaha, e du också Hammarbyare? Ska vi hångla?"

ÅRETS MATREPRIS:
Kebaben vid Stora Ängen tog fan priset. Vilket jävla kap för 50 papp.

ÅRETS TRÄNGSELSKATT-VARNING:
Fredriks "förtält" rymmer 13 pers. Hetta? Nä, under nederbirdies uppskattas lite mys med svettiga ölluktande campkompisar.

ÅRETS TJAT:
Maggans gamla dänga "Så här dåligt (kan varieras) har jag inte mått sen jag var jude i Tyskland-skämt fick en del suckar, men i efterhand rätt kul och mest igenkännande för festivalen detta år.

ÅRETS TISCHA-TEXT:
Bild på Jesus på korset, med texten: "Skyll dig själv, Snickarjävel!" Fantastiskt brilljant!

ÅRETS LÅT:
Tiden flyter lättare påväg till husvagnscamping med ett jäkla nynnande å lallande på "bara ra ra ra tsch tsch, ba ba, tsch, tsch, ba ba Can't touch this.." MC HAMMER! Haha! Eller "Kentucky", som det blev mot slutet.


Ge mig mera! Jag kan omöjligt komma ihåg allt! Du e ju king om du orkade läsa igenom allt. If you did så ska jag tacka dig när jag får en grammis. Puss. Ses nästa år.
Fler bilder kommer snart till hannastarfucker.bilddagboken.se